Katharina Leibring

Namn och namnbärare – om könsneutrala och könskonträra förnamn

Att ett förnamn omtalar namnbärarens kön är i många kulturer en av namnets viktigaste egenskaper (Alford 1988). Sedan några år betraktar det svenska Skatteverket inte längre olika förnamn såsom olämpliga för det ena eller andra könet, oavsett om det gäller barn eller vuxna (Skatteverkets ställningstagande 2009-12-14). Deras ställningstagande hade föregåtts av några rättsfall och medial uppmärksamhet, främst vad gällde vuxnas rätt att lägga till ett könskonträrt förnamn.

Också vissa politiska partier (FI, Mp) har drivit kampanjer för att förnamn ska kunna ges oberoende av bärarens kön. I det här föredraget vill jag först undersöka om denna fråga har något folkligt intresse eller stöd. Jag studerar vilka namn som de senaste åren getts till båda könen och försöker genom att sammanställa några aktuella attitydundersökningar få fram rådande attityder till att ge pojkar flicknamn och vice versa.

Utifrån svenska (Brylla 2007) och amerikanska undersökningar (Barry & Harper 1993, Lieberson, Dumais & Baumann 2000, Sue & Telles 2007) undersöks också om tidigare uttalanden om att könsneutrala namn har kortare omloppstid, och om att föräldrar är olika benägna att ge sitt barn denna typ av namn beroende på barnets kön, tycks vara giltiga i Sverige idag.