Lennart Ryman
Att heta och att kallas. Reflexioner kring ”dictus”-formler med utgångspunkt i senmedeltidens Stockholm
Termen ”dictus”-formel används av John Kousgård Sørensen i Patronymer i Danmark 1 (1984 s. 95 ff.). Några av hans exempel är Gunildis dicta doter Swens, Nicolaus ... cognomento Greuesun, Biorn dictus Pæterssun och Andream Knutsun dictum Groossun, samt, för icke-parentonymika, Guthserc dictus Niger, Esbernus dictus Snerlyng och Aggo Swenssøn dictus Pibestok. Föga förvånande finner han att dictus-formler för patronymika är ovanliga.
Här vill jag i första hand försöka utröna vad dictus-formlerna kan säga om skrivarens, namnbärarens och omgivningens attityd till det aktuella elementet. En utgångspunkt är därvid Kousgård Sørensens karakteristik (s. 96): ”en formel, der angiver, at man også/ lige så tit/ normalt / udelukkende kaldes ved det og det navn”. Förutom skrivningar som motsvarar nusvenskans ”som kallas” undersöker jag också motsvarigheter till nusvenskans ”heter”.